Sitter och käkar godis, helt underbart ju man får käka hur mkt godis man vill på påsken. Nu kommer jag att lägga ut min novell här i bloggen. För er som inte vill läsa, är det bara att bläddra ner. Men Oskar har önskat det.

Samlaren

Maja tvekade inte en sekund.

- Jag tar den!

De breda trägolven, kakelugnen och den underbara toaletten som var helt nykaklad, precis det som hon hade drömt om. Hyran var tyvärr lite för hög, men det spelade ingen roll för det skulle nog inte vara så svårt att hyra ut ett av de andra rummen. Det var ett bra läge, nära staden och gångavstånd till skolan. Helst skulle det vara en tjej i ungefär samma ålder så de kunde bli bra kompisar. Hon kunde se det framför sig hur de två skulle sitta och plugga tillsammans och dricka te och snacka hela nätterna och låna kläder av varandra. Vad mysigt det skulle bli! Maja satte uppe hela natten och gjorde klart annonsen, hon ville att den skulle låta riktigt lockande och nästa dag var varenda anslagstavla i hela stan täckt med hennes röda lappar. Hela åtta tjejer ringde det dygnet, Maja valde ut tre av de som fick komma och titta. Hon fick tacka nej till allihop. Den första frågade om hon fick dela rummet med sin bästa kompis, den andra såg inte ut att sovit eller duschat på flera veckor och den tredje hade en stor grand danois som hon vägrade bo med. Telefonen ringde inget mer efter det. Det var lite konstigt eftersom hon inte skulle begära mycket i hyra. Det gick två veckor och Maja började bli desperat. Så tidigt på fredagsmorgonen så ringde telefonen.

- Hej, jag heter Gustaf och jag ringer angående annonsen. Fast den är väl redan uthyrd?

- Nej, det är den faktiskt inte, suckade Maja. Du kan komma och kolla på den imorgon om du vill. När hon lagt på ångrade hon sig genast, bo med en kille, det var inte som hon hade tänkt.

Dörrklockan ringde i hallen. Han var väldigt punktlig. Hon smög fram till kikhålet och kollade ut. Hon ångrade sig genast att hon inte snyggat till sig mer.

- Hej! Gustaf.

- Maja, välkommen.

- Jag tog med mig lite kakor som jag bakade igår.

Maja kände att hon blev röd i ansiktet och skyndade sig ut i köket för att sätta på kaffe.

Det kunde inte vara sant. Hit kommer en kille som ser ut som en kopia av Wentworth Miller. Lång, välmusklad, snygg och manlig. Han var säkert runt 30 år men vad spelade det för roll? Maja kände att hon fortfarande var röd i ansiktet.

- Du får gärna se dig omkring, ropade hon ut mot hallen.

- Äh, vi kan väl börja med att fika?

Efter några minuter av ointressant prat och en liten olycka med en bulle som exploderade i mikron, hade all spänning försvunnit. Förutom att han var en riktigt pudding så var han rolig och trevlig. Efter en kanna med kaffe och alldeles för många kakor, kikade hon på klockan.

- Oj, jag måste verkligen springa. Jag blir sen till mitt jobb annars.

- Just det, sa Maja nyfiket. Jag har ju glömt att fråga vad du jobbar med?

- Jag har haft tur och fått mitt drömjobb, jag är doktor, log han.

Först när han precis satt på sig skorna kom hon på.

- Oj, du kanske vill se rummet också?

- Det behövs inte, du har redan övertalat mig, blinkade han.

Maja rodnade igen.

- Okej, då ses vi imorgon då. God natt!

Maja låste dörren och gick in till köket, det här kunde bli riktigt spännande.

Maja hjälpte Gustaf upp för trappan med de stora kartongerna nästa dag.

- Vad har du i alla kartongerna?

- Äh, massa gammalt skräp bara. Jag är en riktigt samlare.

Maja hade svårt att koncentrera sig i skolan. Hjärtat slog så hårt att hon var tvungen att gå ut från lektionen och ta lite luft då och då. Här hade hon gått och varit singel hur länge som helst och helt plötsligt kommer drömprinsen och ringer på hennes dörr. På vägen hem skyndade hon sig in på H&M och köpte en snygg svart topp med en fantastisk urringning. När hon kom hem luktade det mat i hela trapphuset.

- Vilken timing, ropade Gustaf från köket när hon kom in i hallen. Jag har gjort lasagne. Hoppas att det var okej att jag snodde lite grejer ur kylskåpet?

Maja visste inte vad som luktade godast, lasagnen eller doften av herrparfym.

De skrattade åt precis samma saker, såg samma tv-program, gillade samma musik och gick ut på samma ställen - de hade till och med varit i samma stad på semester i somras. Egentligen var det väldigt konstigt att de inte träffat varandra tidigare. När de var klara med lasagnen gick de in i vardagsrummet och satte på en film. Han satte sig i soffan och Maja i fåtöljen. Det här var mycket bättre än en ny tjejkompis, tänkte Maja för sig själv. När klockan var närmare 2 slutade de kolla. På vägen från toan hörde Maja hur han stannade utanför hennes dör och väntade några sekunder, som om han tänkt knacka på, men han gick sedan till sitt rum längst ner i hallen. Tre dagar senare stod han och väntade på henne när hon kom ut ur duschen. Han sa ingenting, bar henne in till sängen. Han visade sig även vara en underbar älskare.

Majas kompisar väntade nyfiket på att få träffa den mystiska mannen som tagit deras kompis. Sen hon träffat Gustaf hade hon försvunnit och bara varit med honom och kompisarna hade knappt sett en skymt av henne. Men Maja började snart tröttna på hemmakvällarna. Var det inte ganska konstigt att en kille inte ville träffa sina kompisar? Hon hade inte ens hört honom prata i telefon med någon, förutom jobbet då.

- Jag tänkte vi kunde ha en inflyttningsfest i helgen, sa Maja nästa dag.

- Varför då? Gustaf såg arg ut.

- För att bjuda hit våra vänner.

- Jag har inga vänner, sa han snabbt.

- Vadå, svarade Maja. Det är väl klart att du har?

- Nej jag förlorade de för ett år sedan efter en grej som hände. Jag orkar inte prata om det, men om du vill ha hit dina kompisar så träffar jag dem gärna.

- Men har du ingen du kan bjuda då, inte ens någon från jobbet?

- Jo kanske, men jag tycker inte det är så viktigt. Jag har alltid gillat att vara ensam. Sen så har jag ju dig, log han.

Någon månad senare ringde det på dörren. Maja kollade trött på klockan som stod på nattduksbordet bredvid sängen. Halv 4.

- Gustaf öppnar du? Mumlade hon över axeln. Gustaf?

När hon vände sig om såg hon att han inte låg där bredvid henne. Maja drog på sig morgonrocken. Vem ville något så här tidigt? Det var tant Lindgren som bodde i lägenheten under. Hon var nästan 90 år och ganska förvirrad. Nu stod hon där i bara pyjamasen.

- Nu får ni faktiskt stänga av musiken och sluta dansa! Vet ni vad klockan är?

- Dansa? Snälla tant Lindgren. Vi ligger och sover. Och det borde ni också göra.

- Hur i hela fridens namn ska jag kunna sova när ni stampar runt här uppe? Nästa gång ringer jag polisen sa hon och vände och gick ner till sin lägenhet.

Maja vred om låset.

- Gustaf, vad gör du? Ropade hon mot hans rum.

- Jag jobbar, stör mig inte! Skrek han med hård röst.

- Oj, förlåt... Jag går och lägger mig igen.

Men Maja kunde inte somna om. En timme senare kom Gustaf och lade sig under täcket igen. Han var alldeles svettig. Maja samlade mot.

- Vad gör du där inne om nätterna? Det är inte direkt första gången som jag vaknar och du är instängd på ditt rum.

- Jag jobbar.

- Med vaddå? Och varför måste du alltid låsa dörren? Det är ju ditt rum, men jag trodde inte vi hade hemligheter för varandra?

- Man lär aldrig känna en person till 100 %, fnissade han och nöp henne i kinden. Nu måste jag verkligen sova, jag är dödstrött!

Vad menade han med det? Maja mådde dåligt. När hon tänkte efter hade hon inte varit inne på hans rum sedan han flyttade in. Tog han droger? Men hur klarade han då av att jobba? Hon bestämde sig för att ta reda på det redan nästa dag.

- Nej, det jobbar ingen Gustaf här.

- Är du säker på det? Gustaf Persson?

- Nej sa jag ju.

Klick. En halvtimme senare försökte hon igen. Det var en annan sjuksköterska som svarade.

- Gustaf har slutat hos oss.

När Maja kom hem frågade hon ut honom.

- Nu fattar jag inte ett skit. Varför har du ljugit om var du jobbar?

- Jaha, du ringde till sjukhuset? Jag har nog glömt att berätta för dig att jag börjat jobba på vårdcentralen istället.

- Du byter jobb och glömmer berätta det för mig? Du verkar ju inte riktigt klok.

- Du får tro vad fan du vill, skrek han och lämnade rummet.

Maja blev mer och mer övertygad om att han tog droger. Det skulle ge en förklaring till varför han aldrig sov på nätterna och hans häftiga humör. Samma natt vaknade hon igen av att han smög upp och in på sitt rum. Nu skulle hon minsann ta reda på sanningen.

- Vad gör du där inne? Maja började rycka i handtaget.

Han svarade inte. Maja hörde hur han rörde runt där inne.

- Öppna, skrek hon.

Gustaf vägrade att svara.

- Okej, då tar jag en kniv och lirkar upp dörren, hotade hon. Maja gick och hämtade en kniv, satte den i låset och började skruva. Då vred han om låset och. Han såg sliten ut, men absolut inte påverkad.

- Vill du verkligen veta vad jag gör här inne? Skrek han. Jag målar en tavla! Jag målar en tavla till dig som du skulle få i födelsedagspresent. Det skulle bli en överraskning. Nu har du förstört precis allting, är du nöjd nu?

Maja kollade skamset på ett staffli som stod mitt i rummet. Hon hade inte haft en aning om att han målade. Gustaf slog igen dörren med en smäll, utan att låsa efter sig.

Maja var glad att hon vågat ta reda på det, även om hon kände sig dum som hade trott något som hemskt om sin egna pojkvän.

En kväll, till hennes förvåning bjöd han hem en kompis. Gustaf berättade att det var en rullstolsbunden tjej som han hade varit personlig assisten till förut. Han var på ovanligt bra humör. För första gången på flera månader lagade han middag. Han hade en ny skjorta och nya jeans och hade till och med ansträngt sig och fixat frisyren. Middagen var jätte trevlig och de skrattade alla tre hela kvällen.

Några veckor senare var Maja på ICA och handlade. De skulle han en stor födelsedagsfest och hon hade redan börjat att förbereda maten. Hon lade irriterat märke till en kille i kön bredvid som stod och tokglodde på henne.

- Ursäkta, men vad glor du på?

- Nej, förlåt. Killen såg generad ut. Men jag måste bara fråga dig en sak; bor du på Bladåkersvägen?

- Ja det gör jag, hur visste du det? Spionerar du på mig eller? Frågade Maja upprört.

- Nej, nej! Absolut inte. Jag bor mittemot dig, jag du vet den där balkongen med alla blommor på. Hör det där rummet bredvid köket också till dig?

- Ja varför undrar du?

- Det kan ju vara jag som är galen eller något, och jag ber verkligen om ursäkt att jag lägger mig i ditt privatliv... men jag har sett så himla märkliga saker i det där rummet om nätterna.

Maja kände hur det började snurra och hon var tvungen att ta tag i något att hålla sig i. Killen såg nervös ut och harklade sig.

- Men glöm det, jag tycker bara att du borde kolla upp din kille lite.

Nu fick det räcka. Maja ställde ifrån sig korgen med alla varor och sprang raka vägen hem. Gustaf var i duschen. Försiktigt tog hon upp nycklarna ur hans ficka. Maja tryckte ner handtaget på hans dörr. I rummet var allt i en ända röra. Tallrikar med intorkade matrester, kläder i massa olika höga. Staffliet stod fortfarande kvar mitt i rummet. Med darrande ben gick hon fram till staffliet. Duken var vit, inte en färgklick fanns på den. Hon kunde inte hitta några färgburkar heller. Mitt på golvet låg alla penslar som hon sett honom köpa förra veckan.

Maja svalde och gick fram till skrivbordet. Hjärtat dunkade stenhårt och hon var tvungen att hålla sig på det. Det var hennes annonser som hon satt upp när hon sökte hyresgäst. Alla låg där fint i en ända hög, varenda än hade han plockat ner. Maja sneglade på en av de stora flyttkartongerna, det var massa ouppackade kvar. Vad hade han i alla de egentligen? Det var nu eller aldrig. Maja tog ett djupt andetag och stoppade ner högra handen och drog upp ett... ben! Hon fick hålla sig för munnen för att låta bli att spy. Hon kollade ner i kartongen. Fötter, armar, ben, händer. Lådan var full med proteser. Maja skrek rätt ut! Långt långt borta hörde hon Gustafs steg. Skräckslaget såg hon honom komma in genom dörren. Maja hade aldrig sett något så fruktansvärt. Han var naken och på underkroppen hade han en konstig ställning med två protesben fastskruvade. Maja stod blixt stilla. Samma sekund kom två poliser inrusande. Den ena slängde sig över Gustaf och den andra förde ut Maja. Innan hon svimmade hann hon se killen som hon träffat på ICA. Det måste ha varit han som larmat polisen.

Gustaf hette inte Gustaf utan Karl. Han var inte från Sundsvall som han sagt till Maja. Det ända som stämde med hans historia var att han var doktor. Han stal, samlade och tände på proteser. I hans rum hittade de proteser från massa patienter. Polisen trodde aldrig att han skadat Maja men han behövde verkligen vård. Maja ville inte ens tänka på vad som kunnat hända. Hon sa bestämt nej när värden gav henne ett kalaserbjudande om att få bo kvar med halva hyran. En vecka senare kom flyttbilen. Den här gången fick det bli ett studentrum.